Därefter har det fortsatt med Novas rädsla. Hon har varit så rädd att hon kissat ner sig när hon har träffat folk, hon har försökt springa därifrån, gömma sig. När Nova var fem månader gammal ändrades hennes beteende. Hon började nu att kaxa upp sig när vi var ute, skälla ut folk och resa ragg istället för att morra och springa och gömma sig mellan benen. Beteendena svajade mellan att vara rädd och att kaxa mot folk men då trodde vi fortfarande att det bara var en period i hennes liv och att hon skulle växa ifrån det, men vi hade fel.

Vi har varit i kontakt med alla möjliga sorters folk under Novas utveckling och metoderna vi har provat på henne går inte att räkna på fingrarna. Vi har ignorerat beteendet, fyat henne, tagit tag i henne, varit riktigt hårda, försökt att avleda, försökt leka bort beteendet, undvikt människor och mycket mer. Vi har varit kontakt med IMMI, folk som har border collie, folk som har erfarenhet av hundar som Nova, hundpsykologer, alla möjliga olika sorters folk. Framsteg har funnits, men de har varit som myrsteg i stora världen.

Till slut försökte vi lägga ihop en massa metoder och skapa våran egna. När folk frågar hur vi tränar Nova så svarar jag alltid att jag inte vet. Jag vet faktiskt inte hur hon tränas numera, för vi lever så pass mycket på hennes villkor. Jag undviker helst folk när jag är ute med Nova, och innan hon ska rastas står jag i fönstret och tittar ut över parkeringen för att se om några grannar är ute, vilka bilar som står på parkeringen (för att veta vilka alternativa grannar som skulle kunna bestämma sig för att gå ut på parkeringen samtidigt som oss), om det är mycket folk och livat runtikring hyreshuset m.m.

Novas beteende slutade med att hon just nu fortfarande skäller, morrar, gör utfall mot folk och om hon är lös så vallar hon runt dom. Hon uppvisar detta beteende oavsett om hon är lös eller kopplad men beteendet visar sig värst hemma på parkeringen och runtom hyreshuset. Beteendet är orsakat av rädsla/obehag men kan, för människor är okunniga om hundar, se ut som aggression. Jag vill klargöra att Nova aldrig någonsin har nafsat, bitit, skadat eller visat aggressivitet mot vuxna människor eller barn. Hon har heller aldrig tagit tag i kläder på folk eller huggit mot någon. Om hon skulle visa minsta tecken på aggressivitet så skulle jag låta henne bära munkorg bland folk eller avliva henne. Det har gjorts klart redan från början. Jag skulle aldrig ha en hund som skulle innebära fara för andra människor.

Jag tror det tog över ett år för Nova innan hon lyckades acceptera min pappa. Mina föräldrar är skilda men pappa var ofta och hälsade på när Nova var liten, hon följde med oss till stugan tillsammans med pappa och sånt, ändå tog det så lång tid för henne innan hon accepterade honom. Idag är Nova jätteglad i pappa, men ibland kan hon vara lite försiktig när hon träffar honom.

Vi har haft mycket problem med våra grannar och Nova. Trots att de följt hennes utveckling sen valp (då hon var skygg och osäker och aldrig vågade gå fram) har få grannar accepterat henne som hon är. Några av dom har varit trevliga mot oss med sedan ”huggit oss i ryggen” när vi vänt oss om. Det har varit (och är tyvärr fortfarande) mycket skitsnack om henne och folk förstår inte hur vi kan ha henne kvar. Några grannar har hotat med att sparka ihjäl henne eller skjuta henne om hon skulle närma sig.

Sommaren 2009 var jag och Nova med och spelade in SVT1’s program Go’kväll, tillsammans med hundcoachen Barbro Börjesson. Vi var med pga Novas problem och fick mycket bra hjälp på vägen. Vi har en otroligt lång bit kvar att gå men efter Barbros besök känner jag mig mycket säkrare i hur jag ska fortsätta träningen med Nova bland folk. Hon kommer aldrig att bli en social hund, men mitt mål är att hon ska kunna vistas bland folk utan att göra utfall. Jag kräver inte att hon ska sitta i knät på folk och slicka de i ansiktet, för det vet jag att hon aldrig kommer att göra.

Framstegen har varit få, bakslagen har varit många. När vi hade haft Nova i några månader ville vi lämna tillbaka henne till uppfödaren då vi kände att vi inte förstod oss på henne eller hur vi skulle få bort hennes beteende. Uppfödaren ville inte ha tillbaka henne och vi ville ge henne den chans i livet som hon förtjänade så vi valde att ge henne den chansen trots att det var svårt. Visst finns det dagar då jag inte förstår hur vi orkat ta oss dit vi är, när vi inte är någonstans, när vi hela tiden står kvar på samma plats eller bara backar bakåt. Det är då jag påminner mig själv om allt runtom, hur långt vi kommit i lydnaden med tanke på hur Nova är bland folk, och hur stor del av hennes liv som agilityn är.

Visst anklagar man sig själv som hundägare ibland, man undrar hur det kunde gå fel, vad man gjorde för fel och hur det kunde bli såhär. Jag var 13 år när jag fick Nova, jag undrade ofta varför hon betedde sig mer som en hare än en hund. Allteftersom jag blev äldre och problemet med Nova blev allt tydligare började man gå bakåt i tiden och rannsaka sig själv för att försöka komma på vad man gjorde fel från början. Även om jag vet att jag inte hade kunnat göra något annorlunda för att Nova skulle ha fått en bättre start i livet, eller ett liv som är lättare att leva, så är det svårt att acceptera. Nova är född med denna rädsla för folk och vi har alla förstått att allt inte står riktigt rätt till i hennes psyke. Problemet beror inte på bristande kunskap hos oss utan på något som vi inte har kunnat styra över.

Nova kanske kommer att vara såhär hela livet. Hon kanske kommer att bli lite bättre, eller ganska mycket bättre. I skrivande stund har Nova funnits vid min sida i över 4,5 år. Jag hade aldrig kunnat sälja henne, inte ens för alla pengar i världen trots att jag ibland skulle vilja lägga ut henne på blocket.se för 50 öre. Jag ser inte bara nackdelar med att ha fått en hund med ett beteende som Nova har. Hon har lärt mig så mycket om hundar som jag inte visste förut, hon har lärt mig hur jag läser av henne för hon är så fruktansvärt lätt att beräkna ut, hon har lärt mig att brottas med svårigheterna, att aldrig ge upp, att uppskatta de små framstegen, att sätta upp stora mål och nå de små. Hon lärde mig sikta mot stjärnorna fastän jag redan från början visste att jag bara skulle nå trädtopparna. Hon är helt enkelt min läromästare, för den hon är.