Jag heter Evelina Hermansen Auoja och är född och uppvuxen i Gällivare, men har även bott något år i Malmberget innan vi flyttade till Gällivare. Jag är född år 1992 och blev 20 år den 4 januari. I september 2011 flyttade jag nästan hundra mil ner till kärleken i Bergby (utanför Gävle) efter nästan tre års distansförhållande. Vi bor nu tillsammans i en tvåa i Bomhus, Gävle, på ett område som heter Kastsjöstrand. Jag har tagit studenten år 2011 från samhälls-vetenskapsprogrammet på Välkommaskolan i Malmberget. Jag är för tillfället bara en arbetssökande och tankspridd tjej som inte alls vet vad jag vill göra här i livet.

Jag är född och uppvuxen med hundar och för lite mer än sex år sedan fick jag min dröm inslagen när jag som trettonåring äntligen fick en egen hund. Det var något som jag tjatat efter och förberett inför sedan jag var åtta år, så ni kan ju säkert förstå min lycka när lilla Nova kom till familjen. Jag delar mitt stora hundintresse med min mamma som också är uppvuxen med hund. Mamma har haft pekignese, golden retriever, bichon frisé, blandras och nu schäfer.

På fritiden tränar jag gärna med Nova, fotograferar, knåpar på hemsidor/webbdesign, umgås med kompisar, går på stan och liknande. Jag har tävlat sedan år 2007 och började med agility två år innan det, då jag tränade med våra bekantas blandrashund Izor. Jag är även SBK-utbildad A1-instruktör sedan 2009, och utbildad ungdomsledare genom Sveriges Hundungdom. Innan jag flyttade så spenderade jag mestadels av mina lediga dagar här nere i Gävle vilket innebär att jag har gjort av med många timmar på tåg då en resa tur och retur tar ca 26 timmar. Med andra ord är jag en van tågresenär! Nova har såklart också följt med på mina resor och tagit tågresorna hur lugnt som helst genom att sova hela vägen.

Kring 2002/2003 fick jag min första digitalkamera och efter det ökade mitt fotointresse rejält, även om jag redan var väldigt intresserad. Sedan 2007 äger jag en Nikon D40 som jag är mycket nöjd med. Just nu fotar jag långt ifrån lika mycket som förr, då varje sekund av livet förevigades på bild kändes det som, men mitt fotointresse har inte minskat för det. Däremot är det inspirationen som tryter, men på sommaren hänger kameran runt halsen nästan dygnet runt!

I slutet av november 2007 fick jag beskedet om att jag utvecklat allergi mot hundar. Jag är alltså hundallergiker, något jag aldrig trodde skulle hända mig. Ingen vill vara allergisk mot sitt intresse. I flera år förnekade jag min allergi och misskötte min medicinering, men nu har jag accepterat det faktum att jag är allergisk mot mina älskade fyrbenta. Allergin har inte, och kommer inte, att stoppa mig trots att jag ofta är sjuk på grund av mitt nedsatta immunförsvar då jag ständigt utsätter mig för min allergi. Hundarna är min stora passion här i livet och jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan dom, nu har jag äntligen fått en medicin som verkar fungera bra, så jag håller tummarna för att jag kan fortsätta med den och fortsätta må bra fastän jag vistas mycket kring dessa håriga fyrbentingar.